Emanuels story
"Jag minns att jag köpte dem på våren 1991, hos en lokal skohandlare i Vetlanda. Han hade tagit hem dem speciellt för mig. Jag var 17 år och hade fastnat för fjällvandring och ville satsa på bra grejor. Jag hade ett par år tidigare vandrat en vecka i halvdåliga kängor som jag köpt billigt någonstans. Det ville jag inte göra om.
Sommaren 1991 skulle jag och min kusin vandra Kungsleden Abisko-Kebnekaise och då vågade jag helt enkelt inte ha annat än bra skor på fötterna. Jag minns att jag provade dem hemma i köket och känslan var magisk. Det kändes som jag studsade fram. Det var svikt i stegen!
En kompis hade haft Lundhags Alaska i ett par år och var supernöjd med dem. Därför blev det just dessa. Lundhags hade ett rätt begränsat sortiment på den tiden. Det var på sätt och vis en fördel. Nu vimlar det av modeller på marknaden. Skidkanten på kängornas främre del tyckte såg tuff ut. Först några år senare kom de till användning när jag skaffade träskidor med kabelbindning. Jag använder kängorna till skidåkning fortfarande. På samma skidor.
Jag växlar mellan mina Alaska och ett par låg-skaftade. Alaska väljer jag alltid när terrängen är lite blötare. De var med på senaste fjällvandringen 2020 och klarade en veckas vandring utan problem trots nästan 30 års användning. Sulorna är dock slitna och jag borde lämna in för omsulning. Några öljetter har lossnat och bytts ut hos en skomakare. Några sömmar har blivit utslitna som jag har själv lagat med stark tråd där den gamla sömmen gick.
Jag tror inte jag har de äldsta kängorna som fortfarande är i bruk, men 31 år i trogen tjänst är verkligen inget dåligt betyg. Med så långlivade skor har jag inte varit någon storkund hos Lundhags precis. Så blir det när man gör bra grejor.
Bästa hälsningar
Emanuel Sennerstrand"
