Peters story

"Min första vandring med mina Lundhags Jämtkänga

När jag 18 år gammal bestämde mig för att investera i ett par Jämtkängan-kängor från Lundhags. Året är 1977 och mitt nyvunna intresse för friluftsliv hade jag fått av min kompis Hasse. Han kunde allt om växter mm och det var väldigt intressant att vandra med honom.

Han hade ett arbete på fulltid inom varvsindustrin och tjänade ganska bra med pengar. Jag gick på gymnasium men arbetade extra på veckosluten i vår lokala livsmedelsbutik.  

Hasse rådde mig att alltid köpa utrustning med bra kvalité. Jag planerade att gå Kungsleden men eftersom jag inte hade den utrustning som behövdes så låg planeringen i att spara så mycket jag kunde av det jag tjänade och köpa utrustningen löpande. Det första jag införskaffade var ett par kängor. Anledningen till detta var att en känga måste man gå in mm och valet hamnade alltså på Jämtkängan. Dom kostade en del, men jag gillade att dom var lite högre och klarade väta så bra så att inga stövlar behövdes. Dessutom torkade dom snabbt ifall olyckan ändå skulle vara framme. 

Sedan införskaffade jag undan för undan tält, ryggsäck, sovsäck och kök mm och i augusti 1980 var jag redo för min första stora fjällvandring, Kungsleden. 

Tyvärr fick Hasse förhinder men som tur var så kunde Lars-Mikael, en annan kompis följa med. Vi tog tåget från Göteborg och åkte till Abisko där vi startade vandringen. Jag minns än idag hur spännande det var att med bara en karta och kompass försöka hitta till Kebnekajses fjällstation. I början var det lite mindre vad över bäckar mm men sedan blev det mindre av den varan. Minns speciellt övernattningen i Tarfala där man kunde se en isglaciär. Mäktigt!

Efter 6 dagar hade vi nått vårt mål och kommit fram till Kebnekajse. Vi åkte båt, taxi och tåg och kom så småningom fram till Kiruna där vi stannade till och Lars-Mikael visade var hans farfar hade bott mm. 

Sedan var det dags att ta tåget hem till Göteborg igen. 

Mitt friluftsintresserad var väckt och jag gick med i Friluftsfrämjandet TVM. Det har blivit många vandringar under åren och mina Jämtkängor har alltid fått följa med. 1990 bröt jag olyckligt fotleden i en löpartävling. Att jag inte längre kunde träna gjorde att jag gick upp i vikt och att jag gick upp i vikt gjorde att mina fotvalv blev nedtryckta och då var plötsligt mina kängor för små! Vad göra? Köpa nya? Nej, jag gick istället till skomakaren och bad dom lästa ut dom. Första sa nej till att göra detta med så gamla kängor, risken att dom skulle gå sönder var för stor. Nästa såg dock inga problem med detta när han såg att det var Lundhags! En vecka senare var dom utlästade och jag kunde åter börja vandra med dom. 

Idag är mina kängor 45 år gamla! Jag har inte gjort något annat underhåll än att smörja in dom då och då. Sulan är kanske lite hårdare än den var från början men inga sprickor ännu, peppar peppar. Jag måste erkänna att jag är imponerad och jag och mina fötter vill passa på att tacka Lundhags för denna kvalité. Vilket fina kompisar dom har haft!

Många hälsningar,
Peter"