Det korta svaret på frågan vem Per Sollerman är lyder ungefär: fotograf med många år bakom sig från restaurangbranschen och som eventproducent. Numera ivrig på att lära sig om skog och trädgård. Det lite längre är att Per växte upp i Sverige men flyttade till Norge 1987 för att jobba som bartender och klubbmanager i Oslo . Vid millenieskiftet byggde han upp två olika eventbyråer och jobbade med större kommunikationsstrategier och eventlösningar, både nationellt och internationellt. Men det var då, i slutet av 00-talet, magkänslan lockade in honom på en lite annan bana. Per hade länge brunnit för fotografi och nu tog han steget fullt ut och hoppade av karriärkarusellen till förmån för att friare liv.

– De sista åren inom event så kändes det som jag gick på kompromiss med egna värderingar samt vad och var jag ville vara. Så jag följde min magkänsla och hoppade av karriärstegen och beslutade mig för att satsa som fotograf – vilket kändes helt naturligt eftersom jag alltid hade fotograferat. De första åren som yrkesfotograf jobbade jag uteslutande med mat.

Och på den vägen är det. Pers manér att fota mat lutade redan tidigt åt det dokumentära. Mindre enbart mat på tallrik och mer historien bakom maten. Bondens arbete med matproduktionen. Kockens värld och syn på mat. Från jord till bord i många avseenden. Idag jobbar Per tillsammans med sin fru i Havlysthagen på Ramme Gård i Hvitsten (ca 40 minuter utanför Oslo)

– Jag har tagit helt medvetna val att vara snäll mot mig själv och göra det som stimulerar och engagerar mig. Genom att utforska, lära mer om det jag håller på med och testa ut nya arbetsuppgifter så har jag fått mer glädje till att jobba.

Men det är förstås inte enbart på grund av ovanstående Per dyker upp i sammanhanget som Lundhagsvän. Per är också en dedikerad utomhusmänniska året runt. Från att ha vuxit upp i Falun med skateboard, rullskridskor och dj-ande, snarast som en reaktion mot förväntade lagsporter och skidåkning, hamnade Per senare i sammanhang där klättring, dykning och kajak dominerade. 

Skridskoåkning på naturis då? Det är ju kanske så de flesta känner igen Per Sollermans outdoorliv idag. Nä, det var länge bara någon konstig sport som äldre farbröder i bomullsanorak höll på med.

– Men i och med flytten till Norge så blev jag intresserad av allt det man kunde göra när man fick hav och skog inpå knuten. Jag blev helt enkelt nyfiken på det frysta elementet. Och efter inköp av skridskoutrustning tog jag kontakt med de entusiaster som åkte långfärdsskridsko i Oslo, vilka då var ganska få. Jag hade sån tur att träffa dem som är de mest ivriga och kunskapsrika på Østlandet. Hans första isupplevelser var på Oslofjorden.

– Den första riktiga havsturen jag var med på, för ungefär 10 år sedan, åkte vi mellan åtta och tio mil, ut till Hvaler-öarna (Bohuslän/Strömstad-området), den turen minns jag speciellt. Det var något jag aldrig upplevt tidigare. Ut till iskanten och till öppet hav, in mellan öar och trånga sund. Strålande sol och i stort sett vindstilla på is som var så pass ny så att man såg vågrörelser i isen från de som åkte framför oss. När vi letade oss tillbaka till land sent på eftermiddagen och fick den flotta solnedgången, var jag helt såld.

– Ingen dag är den andra lik på isen. Is är dynamisk och under ständig utveckling och framför allt är den en färskvara. Den helt fantastiska svarta kärnisen den ena dagen kan vara något helt annat ett par dagar senare. Det innebär att du hela tiden måste behandla isen som något du (bokstavligen) aldrig har mött förut. Jag har tidigare klättrat mycket och man kan dra många paralleller till on sight-klättring.

När man diskuterar naturupplevelser med Per Sollerman berättar han gärna om lugnet det skänker honom och om det närmast magiska läkande effekten en skogspromenad eller en skridskotur kan ge.

– Japanerna har ju ett begrepp de kallar Shinrin yoku. Direkt översatt blir det väl nåt sånt som en skogsdusch eller skogsbad ungefär. Om jag är ute på skridskor, skidor, går en tur i skogen med hundarna eller skogsarbetar känner jag den där skogsduschen. Energin och ron kommer smygande. Det gör mig mer närvarande och fokuserad.

Fakta

Namn: Per Sollerman 

Ålder: 57

Född: Visby

Bor: Oppegård på vintern och Hvitsten på sommaren. Bägge platserna ligger ett par mil utanför Oslo i Norge.

Yrke: Fotograf och trädgårdsarbete.

Andra intressen förutom skridskor: Packraft, träskidor i ospårad terräng, musik och foto.

Tre viktiga: hundarna, familjen och stugan vid Oslofjorden.

Motto:  ”Allt man gör har man gjort”

Favoritplagg, Höst och vintertid: Viik Ms Hoodie och Kring Jacket och Pants på isen.

Favoritkänga: ”Vandra Mid både på sommaren och som stadskänga på vintern. På isen är mina Guide BC totalt oslagbara.”

Favoritårstid: ”Eftersom jag börjar tänka på is ungefär i juli månad varje år så är det väl ingen överraskning att jag gillar hösten och vintern”.

Tips till nybörjare på skridsko: ”Ha respekt för naturis, den är under ständig utveckling. Dina ”ögon” på isen är ispikarna. Lyssna till isens klang, den avslöjar tjockleken på nylagd is. Iskunskap tar tid lära sig. Åk och lär av mer erfarna.  Ställ frågor och var nyfiken. Leta reda på din lokala klubb eller organisation, bli med på en introdag, gå en kurs om iskunskap och säkerhet. Men framför allt: åk mycket och testa olika typer av is.”

Mera om Per: www.persollerman.com
Instagram och Facebook: @nordicskate