Atilla Yoldas

Jag var en av alla de som tillbringade mer tid i skogen än i mitt rum under de skolfria dagarna och den som rymde från klassen vid utflykter till naturreservat för att bygga bo intill en rotvälta – och tänkte att jag var redo med min matsäck, lupp och böcker om svensk flora. Nej, mina lärare var inte superglada när jag ägnade mig åt det sistnämnda.

Jag fick aldrig nog av skogarna, djuren och äventyren i naturen. När andra barn tittare på barnprogram anpassade jag mitt schema (läs: tid för lek, serietidningar eller läxor) efter när Steve Irwins program visades på Animal Planet.

Än idag kan jag ägna timmar i sträck åt att läsa böcker, plöja dokumentärer och lyssna på poddar som sprider kunskap om friluftsliv. Bushcrafting, vandring, bergsklättring, tältning – you name it! Särskilt pandemin blev en spark i rumpan för att ta tag i mina naturkopplade intressen och bejaka dem till fullo. I somras blev min sambo smått fundersam när jag började ta jobbmöten och skriva journalistiska texter i mitt hembyggda shelter i den lokala skogen.

Att vi har en Siberian Husky, vår älskade Lillie, gör naturligtvis att upplevelserna ute förhöjs flerfalt. Lillie är minst lika besatt av äventyr som vi. Familjen har de senaste åren gett oss an Jämtlandstriangeln, paddlat kajaker, åkt längdskidor kring Åre, övernattat i egenbyggd bivack och planerar alltid nästa upplevelse direkt när vi är klara.

Jag har sedan länge insett att min dragning till livet i naturen också går hand i hand med mitt livslånga engagemang för jämlikhet, som journalist och nu aktivist. Att hållbarhetsfrågor som rör klimat, miljö och djur inte sällan tangerar social hållbarhet. Och att vi är många i rörelsen för jämlikhet som också brinner för planeten.

Mitt mål när jag delar med mig av friluftslivet i mina sociala kanaler – utöver att förhoppningsvis inspirera andra nybörjare att bege sig ut i naturen – är också att belysa hållbarhetsfrågorna, såväl sociala som klimatrelaterade. För att kunna kämpa för jämlikhet behöver vi en hållbar planet att utgå från. Vi måste värna om båda delar. För allas skull.

Varje gång jag ger mig ut för att tälta, paddla, vandra eller på andra sätt utforska naturen tänker jag på de som vuxit upp utan samma privilegier som jag. Som, till skillnad från mig, växte upp med en fysisk eller psykisk distans till skogarna, vattnet och naturen. Jag vill inspirera andra som liksom jag har en utländsk bakgrund, som inte sällan känner sig ovälkomna i friluftssammanhang, att också ta en given plats i naturen. Naturen tillhör alla – och är allas ansvar att rå om. Jag är stolt över att vara en av Lundhags vänner och att de delar kampen för såväl klimatmässig som social hållbarhet och rättvisa.

Varje gång jag kliver i mina kläder och bär min utrustning från Lundhags tänker jag på den lilla killen som rymde från skogsutflykterna med klassen och ägnade åtskilliga timmar framför Animal Planet.

Jag hoppas att fler ska bli kära i våra skogar, sjöar, växter och djur. Det, om något, är en livslång kärlek.

Hoppas vi ses ute på äventyr!