Monikas story
"Jämtlandskängan. Trogna genom åren på många sätt och vis. Jag inhandlade mina kängor på slutet av 70-talet (möjligtvis 1980). Då var modet sådant i mina kretsar att det var mina promenadskor på vintern i norra Skåne.
När jag 1981 bodde i Skattungbyn ett år var kängorna dagligdags året runt mina trotjänare. Jag gick där en kurs i 'resursbevarande försörjning' och då var det tålig utrustning som gällde." Jag bosatte mig efter kursen i vinterlandet i Orsa och var alltid välutrustad i mina kängor. Eftersom jag hade tagit till lite mycket i storlek (för att få plats med många lager värmande yllestrumpor) så blev kängorna alltmer stående under åren som småbarnsmamma.
Än idag åker de fram när jag anlitas som tomte lite här och var och storleken är då bara en fördel eftersom de döljer vem den ganska kortvuxna bäraren är.
Det var roligt att se efterlysningen av gamla Jämtlandskängor. Jag valde att inte putsa upp dem inför fotograferingen eftersom tidens tand framgår lite tydligare i dess verkliga skick. Fascinerande är dock att den övre delen med snörningen är lika mjuk och följsam som i nyskick.
Mvh
Monika Ljungberg"
